Om rätten till nationellt självförsvar

”Det är fel att döda!” Så tänker och tycker säkert de flesta människor. Alla regler har dock undantag och ett av dessa undantag är självförsvar; Inte bara personligt självförsvar mot t.ex. en rånare utan även ett folks rätt till självförsvar i krig mot en invaderande fiende. Blir det plötsligt rättfärdigt att använda sig av dödligt våld bara för att det råder ett krigstillstånd? En pacifist skulle bestämt säga nej och hävda att det aldrig kan vara rättfärdigt att använda sig av dödligt våld, allra minst i en väpnad konflikt. En nationalist å andra sidan skulle säga att alla folk har en rätt att försvara sig, och därmed blir det rätt att döda en invaderande fiende. För att ta reda på de olika argumenten måste vi analysera konsekvensetiken, pliktetiken men även tänka utifrån ett pacifistiskt och ett nationalistiskt tankesätt.

Scenario: Det scenario som man kan tänka sig är att exempelvis Ryssland rent oprovocerat anfaller Sverige och att vi försvarar oss med dödligt våld. Är då detta en rättighet vi har? Har vi verkligen rätt att döda fienden för att han kränker vårt territorium och frihet? Vi skall gå in på olika perspektiv och sedan försöka komma fram till en slutsats.

Konsekvensetiska synsättet: Vad skulle en utilitarist säga? Eftersom utilitarismen vill ha ”största möjliga lycka för största möjliga antal” måste man i det specifika fallet försöka se om vi skapar största möjliga lycka genom att försvara oss. Skall lyckan vara egoistisk, för våra landsmän eller universell? Tar vi någon av de två första är det enligt nyttoetiken självklart att vi skall försvara oss själva, med dödligt våld om så behövs. Men tar man det utifrån ett universellt perspektiv kan det bli en aning problematiskt; Det finns betydligt fler ryssar i världen än vad det finns svenskar. Om en rysk förlust skulle vara ett faktum blir den ryska nationen väldigt olycklig och därmed bör vi i så fall inte försvara oss. Det intressanta här är att handlingen i sig, dvs. att som exempelvis en svensk soldat dödar en fiende, inte är ond för att konsekvensen i sig blir att Sverige klarar sig ur knipan och fortsätter vara en fri nation. Har en nation rätt att försvara sig då med dödligt våld och i så fall varför? Det tar vi upp lite i det nationalistiska synsättet.

Pliktetiska synsättet: Vad säger pliktetiken då? Jo, har man en regel som säger att man absolut inte får döda en annan människa är det irrelevant under vilka omständigheter det är. Konsekvensen att Sverige förblir fritt spelar ingen roll eftersom handligen att döda är fel. Enligt pliktetiken blir regeln meningslös ifall man böjer på den, dvs. det är fel att döda i fredstid men i krig blir det helt plötsligt omoraliskt. Vissa kanske skulle kunna säga ”döda ifall det kan rädda den svenska nationen” men då måste det vara upphöjt som en allmän lag att det är tillåtet att döda generellt oavsett situationen. Det som pliktetiken brukar kritiseras för är just det att det kan rättfärdiga handlingar som har vidriga konsekvenser; I detta fallet det hemska resultatet att Ryssland ockuperar Sverige och därmed tar ifrån oss vår frihet och självbestämmanderätt. Handlingen att inte döda är fin men kan få katastrofala konsekvenser i alla fall som rör självförsvar, där också nationens rätt till självförsvar.

Pacifistiska synsättet: Enligt pacifismen är det utan undantag förbjudet att döda eller på något sätt bruka våld, även i självförsvar. Istället för att döda ryssen hade en pacifist menat (om han överhuvudtaget tyckt att Sverige skulle försvarats) att man skulle bekämpa fienden genom icke-våldsprincipen. Man skulle kunna koppla pacifismen med pliktetiken, man menar att det är helt enkelt fel att döda och det är upphöjt till en allmän regel som skall följas oavsett situationen. Pacifismens fina retorik saknar dock enligt kritiker medel att bekämpa en hänsynslös fiende som utan pardon hade krossat allt motstånd med våld. Pacifism behöver inte mena att Sverige i detta fallet inte skulle försvarats, men att det inte skulle försvarats militärt och genom våld. De uppenbara brister som finns i detta resonemang är dock att Ryssland (och vilken fiende som helst) mycket möjligen skulle skratta åt pacifisternas försök att genom icke-våldsprincipen försöka klå dem. Det som talar för pacifismen är i så fall att exempelvis Gandhi lyckades att befria Indien från det brittiska imperiet genom icke-våldsprincipen. Värt att nämna i det fallet är dock att det skedde under väldigt lång tid och om Sverige varit ockuperat under allt för lång tid skulle det kunna få hemska konsekvenser på landet; Den svenska identiteten hade motarbetats, ekonomin hade möjligtvis varit förstörd, övergrepp mot den svenska civilbefolkningen hade varit ett faktum osv.

Nationalistiska synsättet: Enligt den nationalistiska principen har alla folk rätt till en stat och ett territorium. Idén om nationalstaten och nationens okränkbarhet är central. Nationen har enligt ett nationalistiskt perspektiv en absolut rätt att med vapen i hand värna sin frihet och självbestämmanderätt. Svenska soldater får vid ett högtidligt tillfälle soldaterinran uppläst för sig; Soldaterinran är en påminnelse över soldatens plikt:

”Sedan du nu har påbörjat din grundläggande militärutbildning erinrar jag dig om vad det innebär att vara soldat i landets tjänst.

Det svenska försvaret skall verka för att vår fred och vårt oberoende bevaras. Det skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och vår kultur. Om Sverige blir angripet, skall vi med vapenmakt hindra att landet faller i angriparens hand.

Försvarets styrka och landets säkerhet beror på den personliga insats som du och alla vi andra kan göra och på allas vår förmåga att samverka för att lösa de uppgifter som ålagts oss. Värdet av dina insatser bestäms av de kunskaper och färdigheter som du förvärvar under utbildningen och av din vilja att fullgöra de uppgifter som möter dig.

Såväl i fred som i krig skall vi samvetsgrant och efter bästa förmåga fullgöra våra uppgifter och lyda givna order. Vi skall vara vaksamma mot allt som kan äventyra landets säkerhet. Genom vårt personliga föredöme skall vi främja samhörighet och god anda inom försvaret.

Om kriget kommer, skall vi med gemensamma krafter till det yttersta försvara vårt land.”

Även om man skulle kunna säga att nationalismens försvarsretorik påminner om nyttoetiken, dvs. handlingen att döda för att försvara landet är försvarbart om det innebär Sveriges frihet, så ser man att klara inslag av en plikt. Det är alltså enligt nationalismen varje svensk medborgares plikt att försvara fäderneslandet. Handlingen i sig att döda är emellertid fortfarande ond, även i nationalisters ögon, och därför är det svårare att koppla det till pliktetiken. En utlitarism riktad mot sig själv, sin familj och sina landsmän är troligen mer en mer logisk koppling. Man dödar alltså och tycker det är rättfärdigt eftersom om man inte gör det betyder det att fienden kommer att skövla, plundra och våldta. Kritiken mot nationalismen kan manifestera sig i olika former; Bush och de neokonservativa i USA menar på att de befinner sig i Irak och Afganistan för att de försvarar sig, dvs. det är ett försvarskrig, medan många menar (inte minst många nationalister!) att USA:s krig inte är nationalism utan snarare chauvinism. Angrepp på andra nationer är en grov kränkning av den nationalistiska principen om varje folks självbestämmande rätt och därför blir USA:s handlande i detta fallet chauvinism och inte nationalism.

Slutanalys: En rimlig slutsats utav hela dilemmat är att det egentligen står mellan pliktetiken och nyttoetiken, pacifismen kontra nationalismen. Pacifismen kan man koppla till pliktetiken pga. dess fasta övertygelse att våld alltid är fel. Nationalismen har ett klart nyttoetiskt perspektiv då man menar att den fruktansvärda handlingen, dvs. att ta någons liv, är ett nödvändigt ont som inte kan hjälpas då man försöker försvara nationens frihet. Värt att nämna är dock att pacifismen även skulle kunna vara nationalism i en icke-våldsform även om de flesta nationalister troligen med vapenmakt skulle försvara landet. Motståndet mot att döda en invaderande fiende hade inte heller nödvändigtvis behöva vara pacifister utan även politiska motståndare mot nationalismen. Kosmopoliter menar att vi alla är världsmedborgare och att inga nationer bör existera, därför blir det irrelevant att försvara nationen.

Min egen personliga uppfattning är att vi svenskar inte bara har en rätt att försvara vårt land, utan även en skyldighet. Nationalstaten är en garanti för frihet, både för individen och för folket. Demokratin växte fram hand i hand med nationalstaten och utan den är demokrati svårt och kanske t.o.m. omöjlig i vissa extrema fall. Vi har även en rätt att försvara vår identitet och kulturarv som troligen hade gått förlorad vid ett fientligt övertagande. Det är synd att försvarsviljan i dagens Sverige är så låg och att långt ifrån alla är redo att försvara den demokratiska nationalstaten från fientligt angrepp. Förhoppningsvis kommer det svenska folket väldigt snart, precis som under beredskapstiden, att sammansvetsas än en gång och förstå vikten av sin svenska identitet och sin frihet. Låt mig avsluta inlägget med de kända orden från Biskop Thomas frihetsvisa:

” Frihet är det bästa ting,
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älska frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.”