You are currently browsing the monthly archive for juni, 2008.

Jag vill önska alla läsare en fortsatt trevlig midsommarafton och kommande midsommardag. En högtidsdag att fira tillsammans med nära och kära. Med blommor i håret, dans kring midsommarstången och ljuvlig skönsång att njuta av. Gemensamt sätta sig ner och ta del av god mat och dryck. Sommaren är en underbar tid och detta är en dag med uråldrig sed och tradition som i generationer först vidare. Låt oss alla sprida glädje under denna dag och låta barnen leka.

Motioner angående ett mångkulturellt bokslut har lagts i kommunfullmäktige runt om i landet. Den här gången var det Gävles tur. Inte helt chockerande blev motionen avslagen. Givetvis med samma upprepade papegoj-klyschor som alltid. Det var argument som att detta skulle vara att räkna människor i värde och att det t om skulle vara praktiskt omöjligt att räkna på kostnaderna.

Politikerna verkar tro att de kan smita från det stora utanförskap de skapat under 30 år. Rädslan att avslöja kostnaderna för medborgarna är anmärkningsvärd då de likt ormar försöker slingra sig ur situationen. Det pratas alltid om att invandrare är tillgångar för välfärden och att Sverige skulle sjunka till botten utan denna extrema massinvandring. Den person som trots detta är kritisk till dagens invandringspolitik, ligger på en riktigt låg moralisk nivå och blir bildligt talat knäppt på fingrarna tills denne håller tyst.

I stället för att ge medborgarna konkret fakta så att vi kan skapa en öppen samhällsdebatt i frågan, verkar makthavarna hellre vilja låta oss spekulera. Då kan vi ju aldrig vara riktigt säkra och politikerna kommer per automatik undan sitt svek.

Då att spekulera är det enda vi i nutid kan göra, har Sverigedemokratisk Ungdom i Gävle valt att starta en kampanj i frågan. Eftersom de lokala politikerna hellre vill att medborgarna gissar sig till kostnaderna, så låt gå då.. Vi har på vår hemsida www.sverigedemokraterna.se/gavle uppmanat alla Gävles invånare att ringa, SMS:a eller maila in till oss hur mycket de tror att mångkulturen kostar per år. Det skall bli riktigt intressant.

Under dagens budgetförhandlingar uppstod en intressant debatt mellan främst sd, kd och fp i ärendet där Kultur- och fritidsnämnden avhandlades. Som representant för sd hade jag yrkat på att lägga till följande målbeskrivning för nämnden:

Levande kulturarv

Lund är en stad med lång och stolt kulturhistoria. Kultur- och fritidsnämnden bör värna och levandegöra denna genom sin verksamhet.

Redan vid yrkandet efterfrågade jag bifall från de som anser sig ha någon form av konservativ värdegrund. På något sätt lyckades folkpartiet komma in i debatten då de tyckte att våra yrkanden var läskiga. Efter att jag i ett svar kallade folkpartisterna för ”värdenihilister” blev det ett litet tag en hetsk debatt där fp:s starkaste argument verkade vara att sd borde läsa på om liberalismen, att sd borde slå upp ordet liberalism i en ordbok och att det inte var någon mening att debattera med sd eftersom vi ändå inte förstår oss på liberalismen.

Efter fp:s vinnande argument kom kristdemokraten Martin Crona in i debatten. Han började med att förklara att han faktiskt är värdekonservativ. Däremot kunde han inte ställa sig bakom förslaget pga det som sd visat sig stå för i övrigt. När jag påtalade att det endast var ovanstående formulering han hade att ta ställning till, och undrade varför någon som ser sig själv som värdekonservativ inte skulle kunna ställa sig bakom den, fick jag inga fler svar.

I voteringen röstade hela fullmäktige utom sd emot förslaget. När nu kristdemokraterna tydligt deklarerat vart man står i värdefrågor får vi konstatera att Sverigedemokraterna är det enda värdekonservativa partiet i Lund.

Vad innebär egentligen en adoption och vem är det som har rättigheter?  Nationalencyklopedin säger att adoption innebär att uppta en person som sitt eget barn, göra ett barn till sitt eget barn. Alltså tar man en människa som står utan rättigheter och lämnar över det till någon som längtar efter ett barn.

 

Den mest rimliga formen av adoption borde vara när ett barn själv beslutar att bli adopterad efter att ha växt upp i en trygg miljö, med bra omvårdnad och under goda förhållanden. Givetvis måste det bästa för barnet vara avgörande i alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Detta styrker även föräldrabalken, vilket borde strida mot internationella adoptioner.

 

Ifall man inte adopteras av sin ena förälders make eller speciell anhörigadoption, måste det krävas oerhört mycket och för en internationell adoption ännu mer. Anledningen är enkel och det handlar om risken för att barnet känner att de saknar grundtrygghet. Därför vill jag ta tillfället i akt och lyfta två saker. Först och främst vill jag fördöma Sveriges ställningstagande kring internationella adoptioner och är starkt kritisk till att utöka dessa.

 

Dessa tankar väckte Christian Hofverberg till liv och han är själv adopterad. Han är starkt kritisk till internationella adoptioner och får medhåll från många andra som är adopterade ifrån fjärran länder. Han anser att det borde satsa mycket mer kraft och resurser på att verka för en ökad möjlighet till inhemska adoptioner i ursprungsländerna. Och på att förbättra den sociala situationen, vilket jag helt stödjer.

Är din plånbok tunnare än du önskar?
Skulle du kunna tänka dig att förlänga arbetstiderna?

Länge har det förts en allmän debatt i Sverige om att sänka den rekomenderade arbetstiden till sex timmar per dag istället för dagens åtta timmar. Därför blev jag lite tagen på sängen när jag läste att man i EU kanske kommer föreslå en möjlighet till förlängda arbetstider till ett maxtak på 60-65 timmar per vecka. Hur detta skulle förändra den nuvarande svenska modellen är åtminstone för mig lite oklart. För att anta ett sådant förslag ser jag det som givet att det också medför en ökning av lönen. En sådan förändring ställer jag positiv till, men givetvis måste förslaget granskas innan ett ställningstagande.

Därför är jag nu nyfiken på hur alla läsare ställer sig till detta och bjuder in till diskussion på ungsvensk.se

Har precis börjat läsa en studieledning i nationell litteratur, utgiven av Ungsvenskarnas riksorganisation. Man behöver bara läsa några sidor för att inse hur mycket som skiljer sig mellan Ungsvenskarna och dagens moderater. Jag väljer att citera ett av de allra första styckena i boken:

Denna studiekurs skall emellertid inte ens behandla hela den ”sköna” svenska nationallitteraturen utan stanna vid den del därav, som vi med anlitande av en politisk term vilja kalla den ”nationella litteraturen”; det vill säga den som på ett eller annat sätt ger direkta och medvetna uttryck åt känslan för fosterlandet som en verklighet, såsom någonting upphöjt över enskilda och grupper eller klasser. Samtidigt tolkar denna litteratur känslor och stämningar, som vi igenkänna så som djupaste svenska.

Därvid få vi emellertid inte glömma, att hela vår litteratur och särskilt den som har ett högre konstnärligt värde naturligtvis speglar vårt svenska liv och vår svenska själ. Det är en mycket rik skattkammare till kännedom om vårt väsen, vår historia – och kanske även om vår framtid.

Låter inte riktigt som ”ursvenskt är bara barbariet” va? Hur skulle gårdagens ungsvenskar ha sett på Lissabonfördraget? På sidan 7 kan vi kanske få en fingervisning:

Det var under unionstiden (1389-1520), som nationalitetskänslan först vaknade i vårt land. Det var Engelbrekts tid och Biskop Thomas´. Den senares ”Frihetsvisa” har alltjämt kvar sin aktualitet: friheten är alltjämt det yppersta ting på denna jordens ring, hur illa åtgången den än med tiden blivit.

Känns inte riktigt som att man hade varit villiga att sälja ut vår frihet likt Reinfeldt, Sahlin m fl nu försöker göra genom Lissabonfördraget. På sida 4 finns även ett budskap till Reinfeldt om genuiniteten i svensk kultur (som även Sahlin och övriga riksdagsledamöter bör ta till sig):

Den svenska kulturen har mången gång betecknats såsom alltför osjälvständig, alltför beroende av utländska förebilder och ideal, ”Utländska lumpboden” för avlagda modenycker från kontinenten. Det där talet är nog ganska överdrivet. Lyssna vi till den svenska dikten skola vi säkert urskilja dess särpräglade ton. Det tillfälliga, modepåverkade och utländskt granna faller undan med åren, glömmes bort och försvinner. Kvar står en ädel svensk tradition, som vi alls inte behöva skämmas över.

Låt oss hoppas att de förhärskande idéerna inom dagens så kallade höger möter samma öde som ungsvenskarna förutspådde för den utländska lumpboden.

En del har frågat varför SDU använder en symbol liknande Engelbrektsbågen på Ungsvensk.se. Till grund för valet av symbol ligger de idéer och värden som Engelbrektsbågen symboliserar. Enbelbrektsbågen gjordes till symbol för förbundet ”Ungsvenskarna” 1934. Ungsvenskarna bektraktade sig själva som ”nationella”, dvs nationalistiskt sinnade, men demokratiska och uttalat anti-totalitära.

Med dagens mått mätt var Ungsvenskarna radikala i sin nationalism, men aldrig på ett osunt sätt. I sin ungsvenska betydelse symboliserar Engelbrektsbågen mycket av det som saknas i dagens Sverige. Den symboliserar oskamsen och stolt fosterlandskärlek och den symboliserar de traditionella värden som det svenska folkhemmet vilade på.

Och precis som Ungsvenskarna under 30-talet kämpade mot sin tids totalitära krafter, så kämpar vi ungsvenskar inom SDU idag emot vår tids drakar i form av Europeiska superstater, svenskfientlig samhällsordning och mångkulturalism. Då under Ungsvenskarnas Engelbrektsbåge. Nu under SDU:s ungsvenska båge, inspirerad av Engelbrektsbågen.

Det är SDU som äger den moraliska rätten till symboliken. En del moderater har gnällt över att vi använder oss av ungsvensk symbolik. Men jag menar bestämt att moderaterna har förverkat sin moraliska rätt till symbolen, då Engelbrektsbågen symboliserar värnandet av försvar och självständighet – kanske de två områden som Moderaterna försakat allra mest. Vi har idag inte ens något egentligt försvar eftersom Modetarerna monterat ned ”försvaret” till den grad att man idag inte kan skydda Sverige från angrepp.

Den självständighet vi har är moderaterna minst sagt ivriga att sälja ut. I december undertecknade Fredrik Reinfeldt Lissabonfördraget och har därmed initierat att, grundlagsvidrigt, lämna ut svenska folkets makt över Sverige, bl a genom att vi avsäger oss en suverän utrikespolitik, miljöpolitik och invandringspolitik. Givetvis inte utan motstånd från oss ungsvenskar som, i värnandet av Sveriges självständighet, har polisanmält statsministern för högförräderi.

Till försvar för Sverige står ungsvenskarna – då som nu. Därför har vi låtit Engelbrektsbågen inspirera oss när vi tagit fram vår egna ungsvenska symbol som kan beskådas på förbundets nya community Ungsvensk.se.

Jag skulle vilja avsluta med SDU:s ungsvenska kampsång.

Ungsvensk kampsång
(Melodi: Vi gå över daggstänkta berg)

Kamrater! Kamrater!
Här kvädes en sång,
för landet och för friheten vi ärvde en gång.
För folket och vår fana,
Hör hur sången den dig mana:
Upp till kamp för vår ungsvenska sak, fallera.

Var ungsvensk! Var ungsvensk!
Det stormar på land,
Nu makten över jorden bringats främmande hand.
Vi vägrar att förslavas
Detta välde skall begravas
Liksom fäder vi går till försvar, fallera.

Se framåt! Se framåt!
Det kommer en tid,
Då segersången ljuder, vi kan leva i frid.
Då landet åter vunnet,
Ondskans röda är försvunnet
Kom, slut upp i vårt stolta förbund, fallera.